Fåren har har alltid funnits på Kvarnlyckan, i varierande mängder, olika ursprung och olika färger.
Älsklingen hade får med en kompis när vi träffades. Ganska många och de bestämde sig för att de inte skulle ha får längre. Och jag instämde, de skötte dem ändå inte tillsammans utan Älsklingen gjorde det mesta själv. Så de bestämde en dag när slaktbilen skulle komma strax efter nyår. Och på en av juldagarna går en av tackorna och får två lamm. Visserligen är slakt en naturlig del av hur jag ser på vår fårhållning men att skicka två nyfödda lamm till slakt är inte att tänka på.
Så där är den första tackan i min och Älsklingens fårskock och vi har fortfarande kvar det tacklamm som föddes den juldagen. Sedan har fåren ökat i antal med tackor från två olika besättningar med olika gatukorsningar i sig. Ett tag hade vi upp emot tolv tackor men det var mer jobb än nöje. Idag har vi tre vita får, ett svart med vit svans och en gutetacka med bläs. Samt baggen Bruse som också är renrasig gutefår. Och han har så häftiga horn…
Och när våren närmar sig är det bara en enda lång vänta till årets lamm skall komma. Det är ett vårtecken som jag njuter lika mycket av varje år.
